Så lämnar vi då slutligen Muzaffer, Naside, Timocin och Gülocin för … ingenting. Ingens hundar igen.
Det känns inte riktigt bra, avskedet. Aramis är pÃ¥ dÃ¥ligt humör eller nÃ¥got. Han tar det lungt trots att han visste att det var brÃ¥ttom. Han sinkar Muzaffer medvetet. Grovt. mer »
ISTANBUL | TURKIET Sista två sidorna i min första dagbok, och så mycket att berätta! Vi är här - som vi tog oss hit.
SOFIA Avresa. Milen visar oss fel spÃ¥rvagn, men vi hittar tillslut tÃ¥gstationen och kommer pÃ¥ 10:30-tÃ¥get mot Svelingrad. Träffar tre roliga män i kupén som diskuterar hur vi lättast ska ta oss över gränsen. Tillslut enadas de om att vi ska följa med en av dem till Svelingrad, hÃ¥lla käften när konduktören kommer och lÃ¥ta honom sköta snacket. mer »
SOFIA | BULGARIEN Mange är sjuk igen. Fick svar från både Ingar Frostberg på Eskilstuna Kuriren och Fredde på P3. Kuriren kunde inte göra duplikat på negativen. & Fredde berättade i princip att den billigaste DAT-spelaren (en Sony TCD-8) han köpt var hans egen. Den kostade 5000 kr på Amsterdams flygplats. En bra mick till det går på åtminstonde 2000 kr och uppåt. Ganska så kört med andra ord. Det har jag knappast råd med här.
Gick ner pÃ¥ stan och växlade pengar. Stötte pÃ¥ lastbilschaffisen som ville köpa bil i tyskland och svartväxlade 10 DM med honom. Framkallade 21 foton av de negativ vi hade och fick reda pÃ¥ att negativduplikat för hela filmen inklusive pÃ¥siktskopior skulle gÃ¥ pÃ¥ 590 kr. Out of the Question! mer »
Tot: 538,30 kr
PRZEMYSL | POLEN Ã…terigen upp vid 7. Lämnar Kalifornia och Polana för Prezemys via Ustrzyki. FÃ¥r hjälp vid bytena av en polack som Ã¥kte frÃ¥n stugan samtidigt som oss. Det slÃ¥r mig att det tydligaste tecknet att en gammal öststat är pÃ¥ väg mot “rätt hÃ¥ll” är hur utbredd dominansen av multisanarnas reklam är i offentliga utrymmet. PÃ¥ lysande skyltar över affärer, klistermäeknr i skyltfönster och jättelika plakat längs motorvägarna. Coca Cola, Nestlé, Marlboro. Och det mest komiska av allt – West. När väst slutar röka, börjar öst - med argumentet att ni vill ju vara mer som väst, och där röker de. Monokulturen sprider sig likt ett virus över världen. Det är de stora som vet hur man tar för sig. Speciellt i länder som “utvecklas snabbast” just nu.
Anländer till busstationen runt klockan 13. Frågar tre poliser efter hjälp till adressen vi fått till vandrarhemmet. Det slutar med att de skjutsar oss (något nervöst från vår sida) i en svart minibuss. Senare på stan träffar vi en av poliserna i civil skepnad. Utanför posten. Med fru och barn. Vi ler glatt, byter några korta ord, och travar vidare. Tröttingen tränger sig på. Efter mat och dryck skickar sängen sina tentakler - och vi ger efter.
KALIFORNIA | POLEN Sista dagen med Krystof. Nu får vi klara oss utan hans hjälp. Har en sista diskussion som blir riktigt engagerad. Den handlar om utveckling.
Krystof menar att utveckling skapar nya behov - han är starkt utvecklingskritisk. Athos är på hans sida. Jag och Aramis är på andra sidan. Krystof tycker däremot att det är miljövänligt med med stora städer, något som Athos absolut inte håller med om. Vi har nog 4 olika visioner - men ändå ett gemensamt mål - ett ekologiskt hållbart samhälle. Men så tränger magarna sig på. Mat mat mat. Vi måste köpa mer mat - och går våra 8 km. Förgäves. Hinner inte till Polanas enda butik innan den stänger. Det är bara att gå tillbaks. Tomhänta.
Tot: 502,50 kr
POLENFÄRJAN | SVERIGE Ett kontinuerligt mellanting melan brus och sus är det enda som hörs, och det kommer inte utifrÃ¥n trots att det är kuling utanför skroven. Här finns inte ett fönster, bara instängda ventilationstrummor… Vilosalen omges av ett lummigt sken - utanför, havssvart kyla. Känner mig ganska alienerad just nu, men jag tror jag gillar det. Lite som den där sköna känslan man har när man tror sig vara en stark outsider.
Efter 9 timmar bryter en svag röst luftkonditioneringens mekansika mantra. Salens fåtaliga skara vaknar stillsamt. Det ligger nåt sunkigt i luften på färjors vilosalar.

Vår världsresas första stora mål blir Indien. Vi kommer att stanna lite här och var på vägen. Kanske skaffar vi oss gröna vänner som vi kan bo hos ett tag. Andra gånger kanske vi passerar ett land fortare än kvickt i brist på kontakter och givande upplevelser. Det viktigaste är att inte gå stenhårt efter planen.