Så lämnar vi då slutligen Muzaffer, Naside, Timocin och Gülocin för … ingenting. Ingens hundar igen.
Det känns inte riktigt bra, avskedet. Aramis är pÃ¥ dÃ¥ligt humör eller nÃ¥got. Han tar det lungt trots att han visste att det var brÃ¥ttom. Han sinkar Muzaffer medvetet. Grovt. mer »

ISTANBUL | TURKIET Upp tidigt och ut. Går till DHKD och träffar efter många om och men Ayzen. Hon verkar måttligt road av av Athos hjälpförfrågan å allas vägnar. Riktigt pinsamt, dels eftersom frågan inte kom så tajmat, och dels för att vi får ett nej.
Jag kollar upp ett antal kameraaffärer – men det blir svindyrt att fixa mitt objektiv. 12 000 000 Lira (282 kr) på det billigaste stället.
Ringer Cekül, TEMA & DoÄŸa ile Barış Dernegi (Peace with Nature) frÃ¥n en telefonkiost och försöker skaffa nya kontakter. mer »
ISTANBUL | TURKIET Upp tidigt, halv sju. Frukost på mattan. Vi har fått direktioner. Vi måste lämna lägenheten samtidigt som Muzaffer. Seden är fortfarande att det inte går för sig att ha okända män ensamma med familjefrun i huset. Tyvärr sinkar vi honom en aning, så han missar sin buss.
Vi tar själva en till Taksim. På bussen träffar vi en dam som jobbar på RTT, en statlig radiostation. Hon bjuder oss på studiebesök om vi vill. Vi säger att vi ska fundera på saken.
Indiens ammbasad. 12 600 000 Lira (296 kr) för visumen. Auch! Det sved. Men mer »
SOFIA | BULGARIEN Nätsamlade - och fick tag på en hel del matnyttigt. Ett gäng reportage, kåserier, massa Lonely planet-info, fraser från travellang och så ett ganska lovande mail från Sydöstran. Sov från 2-6. Laddade NÄSTAN hem GITTAN (fick hem 2,4 Mb, sen bröts det).
Tog en kopp te på balkongen med Aramis. Såg en svala och bestämde mig för att hänga upp min Martenitsi i ett träd nedanför när jag gick ut. På eftermiddagen kom Ivo med brevpaketet och tre bananer hemifrån. Han berättade att det var självständighetsdagen från det Osmanska riket som firades idag. Förutom att våren har kommit då.
Vi gick och frukostade i parken där Aramis och Ahtos plötsligt rök ihop. Det började med att Aramis skraprensade en morot med kniven och sen skrapade av lite av det som fastnade tillfälligt mot smörpaketskanten, för att kunna bre smörgåsen med ren smörkniv. Innan han han ta första smörtaget bröt Athos in.
– Nej nej nej nej! Vafan gör du?
Så var diskussionen om pekpinnar igång. Om vi kom fram till nåt bra vet jag inte riktigt - men diskussionen i sig var bra. Tror jag.
När vi skulle tillbaks visade det sig att vi glömt nyckel. Det blev till att be grannen att öppna vindsförådet, så vi kunde klättra in på balkongen.
Slutet gott, allting gott.
SOFIA | BULGARIEN Vaknade sent. Fick en Martenitsi av Galena. Det är en liten vit och rödrandig garnbit med tofs, som bärs för hälsa och glädje i vårens tecken. Sen när man ser sin första stork eller stare knyter man snuttarna i närmsta träd.
Det ser riktigt roande ut när alla går omgring med sina polkagarn. De syns ju mer än våra majblommor.
Gick ut i parken och åt frukost på en bänk jämte några schyssta tjejer. Framkallade alla negativ (vi framkallar bara till negativen av ekonomiska och viktsjäl - här kostar det 750 Leva [ ca 4kr] / 36-rulle.) På kvällen skickade jag iväg en hope mail, till kontakter i Japan, Kina & Korea. Känner att den första brännan rätt rejält. Solen tog ut sin rätt i snön igår.
LVOV | UKRAINA Vaknar klockan 10. Aaaah - utsövd. Käkar frukost - samma maffiga julbord som tidigare dagar. En slags kåldolmar, olika - ganska kläggiga - rätter,bröd och saft. Kootja, kakor och te efteråt.
Börjar redan bli trött pÃ¥ att bli bjuden pÃ¥ allt gratis. Känner mig alldeles för uppassad. Det skulle ju inte vara nÃ¥n tebjudning, den här resan, och vi har ju precis börjat. De är verkligen jättetrevliga, men den här översociala artighetskulturen pÃ¥minner mig alldeles för mycket om min barndoms släkttillkomster när man var tvungen att följa med pÃ¥ det ena och andra hela tiden. Eller ocksÃ¥ sÃ¥ är det en efterkonstruktion - och det är nÃ¥t annat underliggande som gör att jag känner mig styrd. mer »

Vår världsresas första stora mål blir Indien. Vi kommer att stanna lite här och var på vägen. Kanske skaffar vi oss gröna vänner som vi kan bo hos ett tag. Andra gånger kanske vi passerar ett land fortare än kvickt i brist på kontakter och givande upplevelser. Det viktigaste är att inte gå stenhårt efter planen.